Kraftverksprinsessan

Stina står på en kulle täckt av höstlöv och ser tillbaka. Det är sommarens första dagar och alla vänner har lämnat staden. Stina har som vanligt tagit uppdraget att vattna deras blommor. Själv är hon oförmögen att lämna platsen där hon bor och varje dag är en kamp för överlevnad. Denna sommar ska hon vattna blommor i sju hem plus på katolska kyrkan. På en av hennes promenader mellan olika adresser är det en man med slokhatt som ropar efter henne.

“Hej Stina!”
Det är starten på en annan slags sommar med totalt kaos, kärlek och två hjärnskakningar.
“Kraftverksprinsessan” är tredje delen av en triologi om försoning där Stina ville skriva om sin egen kamp att försonas med känslan att ha förstört sitt liv. Det landade i en text om att vilja leva, om att vilja älska trots allt.