Det sägs att en gång i tiden i en dunkelgrå fjärran forntid, då inlandsisen för länge sedan släppt sitt förlamande grepp över den här trakten och Yoldiahavet var stadd på återgång, att ett jägarfolk kom dragandes upp genom den vida dalgången och längs det strida vattenflödet upp med den stora sjön.
Där fanns män, kvinnor och barn och där fanns hövdingen Sälg med sina tre söner,- den reslige och kraftfulle Gäfwar,- den svartmuskige, kortare men stridslystne Sjul, samt Ulv som var den minsta av de tre bröderna.
Sälg hade varit här förut med sina söner. I sina urbrända ekstockar hade de kämpat uppför de strida forsarna och alltid återvänt efter lyckade jaktfärder.
Man fann ständigt fisket gott och i den ymniga lövskogen och på kullarna och de gräsklädda låglanden fanns de trindaste villebråd. En halv dag medströms.
Den stora sjön valde man nu som boplats och i vattenbrynet restes stolphyddorna ( Säljaren). Efter några månvarv fortsatte sönerna med sina anförvanter upp mot den Stora sjön där den storvuxna och äldste av bröderna stolpade sin boplats just vid gattet invid den stora sjöns utlopp, (Gäveränge).
Mellanbrodern,- den svartmuskige Sjul och hans nomader gav sig iväg längst upp till den stora sjöns översta spets,- mot barrskogslandet och bergen.
Jordkulor och stock-hyddor blev deras boplats, (Sjulsbo). Ulv den yngste och vekaste av bröderna, valde sin boplats invid låglanden i den del av den stora sjön som låg närmast solen. På de sanka markerna reste han och hans följeslagare sina stolphyddor och i de djupa vikarna fann de sitt rikliga fiske (Ulfsta)